Vi har semester & bestämmer oss för att göra en förändring i adoptionsprocessen.
Under en tid har vi funderat på att adoptera ett barn från något som kallas 48-timmars listan.
På den "listan" finns det barn med en diagons av något slag eller ett handikpp. Det kan vara allt från ryggmärgsbråck till hörselskada eller avsaknad av några fingrar. Dessa barn kallas sn-barn. sn står för special need.
FFIA skickar inte ut information om alla barnen till någon utan väljer istället ut en familj som anmält intresse för sn-barn, ringer upp familjen om ett specifikt barn & frågar om de är intresserad. Det blir alltså mer likt ett barnbesked, fast man har en större frihet än annars att tacka nej, eftersom barnbeskedet inte kommer direkt från CCAA i Kina. FFIA väljer den familj som har haft sina handlingar längst i landet, samt har ett medgivande som täcker barnets ålder.
När FFIA ringer & informerar om om ett specifikt barn & frågar om familjen är intresserad har man 48 timmar på sig att få fram en handlingsplan med läkare & sedan tacka ja till förfrågan.
Vi hade googlat & funderat över vilka sn vi skulle klara av.
I slutet av Augusti hyrde vi en jättemysig stuga i Sandviken nära Mälaren, 1 mil utanför Södertälje för att kunna fokusera på allt som behövdes göras inför ansökan. Där satt vi & kurade i vår stuga (i regnet), läste på om olika diagnoser & bokade möten med sjukhuspersonal.
Vår grundtanke var att vi ville bli föräldrar, inte vårdare, & kunna ha en ganska normal vardag. Man har som adoptivförälder en stor fördel när man väljer sn. I & med att kan lära sig så mycket som möjligt innan man får barnet i sin vård blir man bättre förberedd.
När man får erbjudande om att adoptera ett barn med känt sn så ska man förstås försöka få reda på ungefär "vilken grad" som sn:t har & om man tror sig klara av det. Sedan får man chansa. För det finns inget facit hur det egentligen kommer att bli.
Vi var på ett möte hos LKG-enheten på Karolinska för att träffa logopeden för med information. Hon var verkligen jättetrevlig & det verkar vara ett mycket väl fungerande team. LKG står för läpp-, käk- & gomspalt. Innan vi kom dit hade vi förberett oss med frågor; vad diagnosen innebär rent medicinskt och fysiskt, symptom, behandlingsmöjligheter, operationskonvalecens, rehablilitering, infektionskänslighet osv. Det blev en jättebra diskussion med henne & vi har nu en bra bild av vad diagnosen kommer innebära för oss som familj, för oss som föräldrar & för barnet vi väntar på.
Kardiologen på KS var det svårare att få bukt med. Vi var intresserade att lära oss mer om 2 olika hjärtfel ASD & VSD. Läkaren F talade med på telefonen var inte glad över den tid alla våra (blivande kina-föräldrar) frågor tar från deras nuvarande patienter & det kan man förstå. Men han sa även att de inte kan garantera att de hinner göra en plan/titta över journalen under de 48timmarna & det gör en ju mycket orolig.
När vi hade bestämt vilka sn som kunde bli aktuella kontaktade vi vår handläggare/utredare på socialförvaltningen för ett möte. Hon var först lite fundersam då hon inte har haft en sådan förfrågan tidigare men vi fick hennes godkännande efter någon dag. Phu!
Så vi samlade in en ny bunt papper, skrev en ny ansökan om att få adoptera ett sn-barn & sände till FFIA den 25/8. När ansökan kom på plats kändes det såååå spännande! Närmare än så här hade vi ju aldrig varit. Det kändes lite mer verkligt. Jag kände mig glad & sprallig. Längtade efter svar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar