"Kina-Gunnar"

Min pappas morfar Gunnar Andersson, även kallad "Kina-Gunnar", har haft en stor betydelse för att knyta vänskapsband mellan Kina & Sverige som än idag är lika starka.Få här hemma i Sverige känner nog numera till geologen, arkeologen och upptäcksresanden Johan Gunnar Andersson utan är möjligtvis endast bekanta med de fynd han gjorde i Kina under 1920-talet.

Kina-Gunnar blev den första kinesiska arkeologen. I Kina gick han under namnet An Desheng. Hans fynd i Kina härrör bland annat från den neolitiska tidsåldern, och ett urval av dessa finns att beskåda på Östasiatiska museet i Stockholm.

Men vad hade då en svensk geolog att göra i Kina under 1920-talet?
Det hela började med att Gunnar hade varit chef för Sveriges Geologiska Undersökning och deltagit i en rad expeditioner till arktiska och antarktiska regioner & blev rekomenderad för ministreriet för jordbruk & handel i Beijing.

Ministeriet anställde Gunnar 1914 som rådgivare. Kort därefter kom han att arbeta för det nyinrättade National Geological Survey för att hjälpa till i utvecklingen av Kinas växande gruvindustri. Arbetet innebar även utbildande av unga geologistuderanden i Kina.

Parallelt med sitt geologiska arbete ökade hans intresse av paleontologi och i lämningar efter forntida kulturer.

Det var detta kombinerade intresse som ledde honom till de fynd som gjordes 1921 i Yangshao, i Henan provinsen. Man hade hittat lämningar från dittills helt okända förhistoriska neolitiska kulturlager. I Zhoukoudian, ungefär 50 kilometer sydväst om Beijing hade man sedan hittat något som liknade utarbetade kvartsflisor i några sandstensgrottor och Andersson föreslog att dessa kunde vara spår av tidiga mänskliga lämningar.

Detta var en tanke som ledde honom till att göra mer utförliga utgrävningar av platsen. Dessa utgrävningar fortsatte vidare under 20-talet och ledde till upptäckten av Pekingmänniskan. Pekingmänniskan (Homo erectus pekinensis) är en underart av människoarten Homo erectus. Dessa levde i området omkring 600 000 till 400 000 år före vår tideräkning, det vill säga under Pleistocen tid.

Upptäckten i Yangshao lade grunden för det arkeologiska forskningsområdet i Kina.

Denna arkeologiska undersöknig sponsorerades med svenska medel av den så kallade "Kinakommittén", vilken grundats av Axel Lagrelius och starkt understödd av den svenske dåvarande kronprinsen Gustav Adolf (Gustav VI Adolf).
Upptäckten av Yangshao kulturen blev en världssensation, eftersom detta var den första i sitt slag som härrört från forntiden mitt i centrala Kina.

De följande åren genomförde Andersson och hans kinesiska kollegor arkeologiska utgrävningar i provinserna Gansu och Qinghai. Han publicerade därefter en rad vetenskapliga rapporter och böcker om kinesisk arkeologi.

Andersson grundade sedan Östasiatiska museet i Stockholm 1926. Det blev efter ett riksdagsbeslut att inrätta detta som ett nationellt museum för den svenska delen av samlingarna som han tagit till Sverige från de första vetenskapliga arkeologiska utgrävningarna någonsin i Kina.
Allt material som hittats fördes till Sverige för dokumentering, konservering och rekonstruering samt märkning. Alla föremål märktes med S, om de skulle stanna i Sverige, eller P om de skulle tillbaka till Kina.

Andersson var chef för museet fram till 1938 och var samtidigt professor i östasiatisk arkeologi på Stockholm universitet. Den kinesiska delen av samlingarna återfördes till Kinas regering mellan åren 1927 till -36. När objekten väl återförts till Kina satte man genast upp en utställning i NGS nya byggnad i Nanjing. Andersson såg dem år 1937, vilket blev den sista gången de setts av någon. Samtliga föremål, som inkluderar hundratals förhistoriska målade keramiska kärl, kan ha gått förlorade under japanska invasionen och den stora Nanjingmassakern.
Men, ännu finns dock ett urval av Gunnar Anderssons samlingar att beskåda på Östasiatiska museet i Stockholm.